Här kommer jag att i korthet lägga in de frågeställningar vi avhandlat och som är av värde för oss alla.
* Mera hyfs
Jag lägger numera allt störe vikt vid att hunden ska fungera i vardagen, det jag kallar hyfs. Detta är inget nytt, men nu blir det prioriterat och uppföljt.
* Belöningsbaserat eller ej.
Jag talar heller inte numera om belöningsbaserad träning. Detta eftersom det ger intrycket att allting ska belönas, vilket är ett stolpskott.
Jag talar om belöningsbaserad inlärning och metodanpassad övrig träning.
Lön avslutar jobb.
En hund som tränas belöningsbaserat i inlärning lär sig att när belöningen kommer är jobbet klart och jag kan gå till min människa och få mitt godis. Den har helt rätt enligt inlärningspsykologin. Undantagen från detta är de moment där hunden faktiskt ska komma till sin människa, xvis inkallning, budföring, apportering.
Men om man i sitt-stanna kvar berömmer på väg tilbaka till hunden är risken mycket stor att den möter upp på vägen.
Koppelhyfs är inte inlärning.
När man jobbar med koppelhyfs ska man ge hunden intrycket att den för en gångs skull inte står i centrum, den får hänga med eftersom du inte kunde lämna den i bilen.
Om du går långsamt och med oro i blicken hela tiden kollar hunden, då står den verkligen i centrum och kan överväga att hotta upp läget lite.
Det är därför du ska gå som om du har bråttom och inte har tid att låta hunden lukta på fläckar.
Det är oxå därför du ska kommendera på ett sätt som övertygar hunden om att du menar allvar, du ber inte om nåt.
Ur detta bygger du efterhand en underbar footwork.